The Man Without a Face

The Man Without a Face (1993)

Jag har inte kunnat undgå att det är flera stycken här på sidan som senaste tiden varit duktiga och betat av de Oscar-nominerade filmerna en efter en. Det har gett mig inspiration till att själv beta av några utmaningar som jag dragit mig för de senaste månaderna. Och jag börjar med denna, nämligen Mel Gibsons regidebut från 1993.

Jag ville verkligen inte se den här filmen. Det är svårt att betona hur oerhört osugen jag var på att se den här. Jag minns nämligen att jag såg den strax efter att den släpptes, för sisådär drygt 20 år sedan. Jag minns inte speciellt mycket av den, men jag minns två saker. Det ena jag minns är att den dröp av amerikansk smörig moral, och det andra jag minns är att jag hatade den. Det är kanske därför det har dröjt ett drygt halvår sedan jag fick utmaningen till att jag nu faktiskt har tagit mig i kragen och sett den. Hela filmen, från början till slut. Så håll till godo, ni som orkar läsa. Här kommer några rader.

The Man Without a Face utspelar sig på slutet av 60-talet i någon amerikansk småstad, i en riktig medel/överklass-idyll. Det är skildrat så oerhört många gånger förr, alla som läser detta vet vad jag menar. Tänk Dawsons Creek eller Stand By Me eller 10 Orsaker att hata dig eller någon annan random film. Det finns en uppsjö. Många tycker såklart att det är fint med stora fina villor med små vita staket, perfekt klippta gräsmattor, en bil, en hund och vita båtar. Och jag håller till viss del med, det kan vara riktigt fint. Men allt som oftast mår jag lite illa av det tillrättalagda, tillgjorda, "perfekta" USA med amerikanska flaggor hängandes överallt. Det är som att amerikanerna gör allt de kan för att inte behöva tänka på att det finns en värld utanför. En värld som på många platser har oerhört svår fattigdom och svält samt krig, speciellt när filmen utspelar sig dvs under slutet av 60-talet när Vietnamkriget var i full gång. Samtidigt lever amerikanerna själva sina "perfekta" liv.

Det här är absolut inte just denna films fel, och har egentligen ingenting med filmen att göra, men det stör mig bara så oerhört mycket.

Den lilla ungen i filmen (Nick Stahl) som förutom Mel Gibson själv har filmens huvudroll, är samma unge som senare axlade Edward Furlongs mantel och spelade John Connor i den mindre smickrande uppföljaren Terminator 3. Det innebär att jag avskyr honom, ungefär lika mycket som jag avskyr Terminator 3.

Själva filmen då, undrar ni kanske. Alltså det är en oerhört segdragen historia. Lång, tråkig och helt jävla ointressant. Att bry sig om karaktärerna är ett bra recept i en film, men i denna filmen skiter jag fullständigt i hur det går för någon. Och ingenting är trovärdigt. Det är bara riktigt jävla dåligt.

Mel Gibson spelar McLeod, bor i en stor villa, har tydligen mycket pengar, en häst och grannskapet skvallrar om honom. De kallar honom till exempel för hamburger-head, pizza-face och andra öknamn. Hans ansikte är precis som filmens namn antyder halvt brännskadat, och dessutom pratar han med en tillgjord och lite mörkare röst. Ungefär lika tillgjord röst som Christian Bales i Batman-rullarna. Nej nu ljög jag, inte ens i närheten så tillgjord som Bales röst i Batman, men tillgjord nog för att vara riktigt töntig och helt onödig. Ungefär som att man ska lida mer med honom, för att han har lite skrovligare röst. Ett helt otroligt märkligt och rent av korkat val av regissören, men eftersom detta trots allt är en regidebut får man kanske ha lite överseende med detta.

Ungen är till en början elak mot Mel, kallar honom ovan nämnda öknamn och skriker på honom.

Hmm, jag undrar om dom kommer bli vänner till slut i denna 2 timmar långa dramafilm??????

Ja, man FATTAR på en gång hur filmjäveln kommer sluta! Men man bryr sig liksom inte. Inte ett smack. Den här filmen är precis lika usel som jag mindes den, en drypande sentimental (sentimental, sentimental och åter sentimental) amerikansk skitfilm. 6,7 som den har på Imdb är ungefär 5,7 poäng för högt.

Men okej, jag ska inte bara gnälla. Det finns faktiskt två saker som inte är helt uselt med filmen. Den första är att det är kul att se snygga Fay Masterson i en tidig roll. Den andra är att det ska bli oerhört kul att Bill Koistinen nu ska se och recensera ett 3 timmar långt kinesiskt drama. Nu har jag gjort min del, så nu är det din tur Billtan. Jag väntar med spänning.

The Man Without a Face får 1 ganska dåligt sminkad Mel Gibson av 10 möjliga.

/AG