No Country For Old Men

No Country for Old Men (2007)

Nu har jag till slut sett den! Filmen som bland annat Henrik Nygren, Nick Bergqvist, Jonas Höglander och Lars Eriksson har tipsat mig om att se. Jag vet att många tycker mycket om denna film så innan ni läser min recension så vill jag bara att ni ska veta att jag gav den en ärlig chans. Men med stor risk för att bli lynchad av alla ni som gillar den kan jag dock redan nu avslöja att det tyvärr kommer att bli en sågning.

SPOILERS genom hela texten!

Inledningen av filmen är långsam men lovande. Man får se öken, knark, en massa vapen, en stor summa pengar och ett gäng döda kroppar. Sedan följer en hel del smygande och lite springande.

Storyn är ganska enkel. Två snubbar jagar pengarna. En elak jävel (Javier Bardem) och en lite snällare kille (Josh Brolin). Samt en trött gammal sheriff (Tommy Lee Jones) som mest verkar trött och ganska ointresserad av att lösa något brott alls. Det är kanske därför filmen heter No country for Old Men, vad vet jag. Jag tänker för mig själv att för att väcka liv i sheriffen skulle han behöva Keanu Reeves kaxiga inspirationstal som han håller till Gary Busey i Point Break. Det hade nog funkat.

Stämningen i filmen är lite halvspännande. Jag gissar att True Detective-skaparna bland annat hade denna film som inspiration. Personligen tycker jag dock att TD är ljusår bättre. Jag får till en början också en del vibbar från Henry: Portrait of a Serial Killer (1986) och skurken är väldigt lik en av huvudrollerna i den.

Filmen är väldigt tyst. Det enda man hör är öknens ljud och vinden trots att jag har maxljud på datorn. (Min laptop är dock mer död än levande och bra ljud har den inte haft på länge). Eller så hör jag helt enkelt inte musiken på grund av jag för dagen är tjock i halsen och i hörselgångarna. Oavsett anledning så konstaterar jag iaf att filmen är väldigt tyst.

Jag ser att Kelly McDonald har en liten roll, och henne känner man bland annat igen från Trainspotting (1996) där hon spelade den unga skoltjejen. Kul att se henne i de få scener hon är med, då filmen i övrigt enbart handlar om män.

Jag tänker på olika saker när jag tittar. Josh karaktär har tagit 2 miljoner dollar. Ändå stannar han kvar i krokarna trots att han är jagad. Han bor på billiga motell och leker Rambo eller nån annan random 80-tals actionstjärna och handlar vapen och supplies. Tejpar galgar med silvertejp och gömmer väskan med pengarna. Byter motellrum hot och dit och det är verkligen mindgames på hög nivå ett tag. Men det jag undrar är, varför sticker han inte bara så långt bort därifrån han bara kan. Vad fan är problemet? Ta med tjejen och bara dra. 2 miljoner dollar kommer man långt på.

Sedan undrar jag en sak till. Den elaka snubben dödar kallblodigt oerhört många människor i filmen. Han bryr sig uppenbarligen inte om liv eller död, och han verkar verkligen inte vara rädd för att åka fast. Varför skulle han bry sig om just dessa pengar? Han kan ju bara glida in på första bästa random-bank och ta pengar därifrån. Märkligt.

Efter ungefär halva filmen när man sitter och tänker på alla True Detective-likheter, då dyker Woody Harrelsson upp lite passande sådär, haha. Ganska kul faktiskt. Och direkt efter så börjar jag garva igen åt mannen Woody ska bli anställd av (Stephen Root). Jag känner igen honom och ser att det är han som spelar Milton, den nervösa och mobbade snubben från den gamla komedin Office Space (1999). Jag var såklart tvungen att googla detta för säkerhets skull, men jag hade rätt och måste nog snarast se om Office Space och skratta lite.

Visst är filmen lite spännande stundtals, men ofta lite för överdriven för min smak. Och med överdriven menar jag framförallt den elaka snubben som mördar hejvilt under hela filmen. Hade detta varit en sann historia så hade han gått till historien som en av de värsta massmördarna i USAs historia. Han är dessutom sjukt skillad i allt han gör, allt från att mörda till att vara doktor. Han har perfekt syn, perfekt hörsel och han siktar superbra när han skjuter i alla lägen. Istället för No Country borde filmen heta "American Mega Evil Super Sniper Doctor", eller något liknande. Så återigen, vad ska han med just dessa 2 miljoner dollar till? Sådana pengar kan han ju råna eller scamma till sig hur lätt som helst på annat håll. Jag hajar inte.

Jag tycker att det är alldeles för mycket vapen och för mycket "tuffa killar" i filmen, och det är på tok för många som dör. Efter ett tag blir det mest tröttsamt och faktiskt ganska osmakligt. Trots att filmen följer en rak linje tycker jag att den är både rörig och osammanhängande, och tyvärr inte alls i min smak, även fast den är snyggt gjord. Detta är faktiskt den första Coen-film jag ser, men jag är verkligen inte imponerad av min Coen-debut. Hur denna film har 8,1 på Imdb samt fick fyra Oscars är för mig ett mysterium.

No Country for Old Men får 2 smygande, blodiga comboys av 10 möjliga.

Efter min recension av filmen fick den en hel del kritik i en tråd på en facebook-sida vid namn Filmtorsk. Tyvärr har jag inte kvar kritiken/frågorna, men här följer mina svar.

Har nu med spänning följt denna tråd och tänkte nu försöka besvara era frågor och åsikter. Till att börja med vill jag säga att jag faktiskt höll tillbaka lite i min original-recension, av respekt till alla er som gillar och älskar filmen. Jag var dock 100% ärlig i allt jag skrev, men jag öste inte på med massor av svordomar osv hur korkat jag tyckte mycket var. Men nu blir jag så illa tvungen att besvara vissa saker, speciellt eftersom jag tydligen blev "ägd" av Nick :) Så här kommer ett lite längre, tilläggs-utlägg (kan man skriva så?) om denna film. Håll till godo.

Jag börjar med frågan angående laptop och eventuellt sämre/bättre upplevelse. Personligen måste jag säga att OM filmen är bra så fångar den mitt intresse oavsett om jag ser den på bio, på en storbildskärm, på en laptop eller på en svartvit tv med stora pixlar överallt och uselt ljud. Självklart blir upplevelsen fetare på bio än på laptopen, men många av mina favoritfilmer har jag sett och totalt älskat direkt, på en laptop. Som konkret exempel såg jag mitt i natten på min laptop de första 30 minuterna på The Conjuring när den var ny. Usel kopia, dåligt ljud men jag tyckte den var asläskig. Någon vecka senare såg jag hela filmen på Sergel på bio, en speciell skräcknatts-visning som dom körde. Coolt koncept och filmen var bra, men inte i närheten så läskig som jag tyckte den var på laptopen den där natten.

Åter till själva filmen, frågorna jag ställer mig är många.

Varför ger sig Moss tillbaka till brottsplatsen? Eventuellt för att ge vatten till en av mexikanerna, det är den enda anledningen jag kommer på. Men är han verkligen så korkad att han inte förstår att när han har stulit 2 miljoner dollar så kan/kommer någon att leta efter dessa pengar, och då förmodligen där knarket fortfarande finns eftersom de låg kvar på bilen när han lämnade platsen.

Moss stjäl alltså pengarna. I och med denna handling sätter han indirekt alla i sin närhet (sin tjej framförallt) i livsfara. Han är en självisk person som gör detta, och han får verkligen inte min sympati. Varför ska jag bry mig om honom när jag bara ser honom som en självisk tjuv?

Var är poliserna? Chigurh mördar flera personer om dagen. Det börjar med en polis (en polis i Texas i USA!!), sedan en civilist, sedan ett helt gäng mexikanare, och så fortsätter det. Han dödar så jävla många människor, flera stycken om dagen, att det liksom blir löjligt. I Texas. I USA. Och eftersom denna film ska framstå trovärdig (eller det är väl det den vill gissar jag) borde inte FBI, CIA och halva USA:s polisstyrka leta efter honom? Gör dom det? Nej en tjock och trött och gammal sheriff är den ENDA som letar efter honom. Trovärdigt? Nej totala motsatsen till trovärdigt.

Var tog slutscenen vägen? Hade Coen-brorsorna inte råd med att visa vad som egentligen hände med Moss? Varför fick man inte se någon uppgörelse mellan de två antagonisterna? De var ju typ det enda jag satt och väntade på att få se, allt annat sket jag liksom i. Ingen som håller med? Ni som älskar filmen, blev inte ens ni besvikna på detta? Jag tror Coen-bröderna sitter och garvar åt att de fick en Oskar för bästa film trots att de valde att bara strunta i filmens själva crescendo. Eller är det jag som inte fattar? Jag kanske är korkad. Eller är det "nyskapande" av de kära bröderna? Svara gärna ni som eventuellt förstår.

Vad tillförde egentligen Woody Harrelssons karaktär till filmen? Varför var han med? Helt onödig roll, han gjorde ju ingenting!

Manuset har så mycket hål och luckor att jag tar tillbaka att "jag tycker" det är konstigt att den fick fyra Oskars. Jag konstaterar istället att det ÄR konstigt att den fick 4 Oskars, och framförallt för bästa film. Helt sjukt att man kan ge en Oskar till bästa film med ett manus som läcker mer än vad Titanic gjorde 1912.

Jag började se både action och skräckfilmer ganska tidigt. I slutet av 80-talet när jag var 6-7 år inne hos en grannkille som var ett par år äldre än mig. Hans familj hade en VHS-spelare och han fick hyra vilka filmer han ville. Världens lyx på den tiden! Tillsammans med honom såg jag filmer som Terminator, Troll, Silverbullet, Alien m.m. Jag älskade att se dessa "farliga" filmer, men medan de allra flesta var både spännande och läskiga fanns de även de jag mådde riktigt dåligt av att se. Jag minns nämligen att jag fick ont i magen av att se vissa filmer. Det råa, hårda våldet i Hardware är ett exempel. Efter att jag sett den mådde jag dåligt i minst en vecka efter. Någon Bond-film (minns inte vilken, eventuellt är det någon av Superman-rullarna) när ett underjordiskt kraftverk sprängs på slutet och 100-tals människor dog fick mig också att må dåligt och få ont i magen. När Christopher Walkens psykotiska karaktär Max Zorin mejar ner sina "vänner" i A View to a Kill är ett annat exempel. Jag tyckte aldrig om känslan att ha ont i magen på det sättet när jag var liten, och jag gör det inte nu heller.

Varför berättade jag nu denna historia. Jo, för att även fast jag inte får ont i magen på samma sätt nu som när jag var liten, påverkas jag självklart fortfarande av film. Man är betydligt äldre nu, och man är betydligt mer avtrubbad. Precis som alla andra älskar jag vissa filmer, och avskyr andra. Personligen har jag ofta lätt att höja en film till skyarna, eller såga den längs fotknölarna.

Nu drar jag till med några exempel från höften, men filmer som Lilja 4-ever, Ett hål i mitt hjärta, Irreversible mfl, filmer som jag tror har gjorts bara för att man ska "må dåligt" tilltalar inte mig. Många älskar dessa filmer och känslan man får efter att ha sett dom, jag gör det inte. Jag hatar att se filmer som får mig att må dåligt på det sättet. Vissa tycker om det, men jag avskyr det verkligen.

Nu är inte No Country for Old Men en sådan film. Inte på långa vägar. Men sättet som våldet i filmen framställs påminner om det jag pratat om tycker jag. Hade jag varit liten så är jag övertygad om att jag hade fått ont i magen av se No Country. I No Country börjar våldet direkt. Den första personen Chigurh stöter på dödar han. Sedan fortsätter han så.

Jag tycker inte att det är läskigt.

Jag tycker inte att det är jobbigt att se på något sätt.

Men jag tycker att det är onödigt, och jag får lite samma känsla som av vissa av filmerna jag tidigare nämnde. Våld kan framställas på film på flera sätt. Men när det framställs som det gör i No Country, utan någon som helst glimten i ögat, får det mig att avsky det. Då vill jag bara stänga av.

Jag ville stänga av flera gånger under filmen, för efter ett tag struntade jag totalt i hur det skulle gå för någon, och jag förstod snabbt att Chigurh bara skulle fortsätta döda under hela filmen.

Varför skulle jag vilja fortsätta att se detta onödiga våld och all denna död när jag inte tyckte om någon av karaktärerna?

Varför skulle jag vilja fortsätta att se när jag inte tyckte någonting i filmen var speciellt trovärdigt?

Varför skulle jag vilja fortsätta att se när jag ansåg att manuset hade massor av luckor?

Varför skulle jag vilja fortsätta att se när jag kände att "ont i magen-känslan" från att jag var liten gjorde sig påmind?

Åsikter är subjektiva. Man kan liksom inte tycka "fel", man kan bara tycka olika. Och jag tycker att No Country for Old Men är fruktansvärt överskattad, och (ursäkta min svenska) en riktigt korkad jävla skitfilm.

/AG