Jupiter Ascending

Jupiter Ascending (2015)

Okej då var det dags. Eftersom Janne Hedning Curylo har varit grym och väntat tålmodigt på mig att jag ska skriva om denna film ända sedan den 24 april 2015 tänker jag härmed skriva en riktigt utförlig recension (förmodligen den mest utförliga recensionen om denna filmen som

någonsin skrivits) om ett av detta årets största spektakel, nämligen Jupiter Ascending.

Filmen börjar med att man får lyssna på Mila Kunis berättarröst. Detta får mig osökt att tänka på Megs gnäll i Family Guy (som Mila Kunis gör rösten till vilket gör att jag i fortsättningen av denna text kommer att kalla henne för just Meg) och/eller om denna film är en direkt fortsättning på superfilmen American Psycho 2 där Meg har huvudrollen och berättarrösten.

Filmen börjar med att en snubbe sitter och fryser och kollar på stjärnorna. Han gillar tydligen Jupiter mest. För att den är störst typ. Och då vill han att sin dotter ska heta just Jupiter. Vill han att hon ska påminna om den största planeten i vårt solsystem, 'Our Jupiter' som han säger? Oklart.

Sedan får man följa honom med sin nu gravida tjej. Det kommer in några ryska snubbar med vapen, skriker 'Where is The money bitch', tar med sig ett teleskop, råkar skjuta hennes man och går. Märkligt att de bara går direkt men det spelar mindre roll.

Skådisen som spelar farsan spelar över, Meg (Mila Kunis) tycker jag är ruskigt överskattad (sorry Linkan) men annars är filmen helt okej än så länge. Sedan följer ett kort intro med stämningsfull musik och en inzoomning av Jupiter. Jag tittar på tiden och jag har hittills kollat 04:59 av filmen och den är helt okej. Men....

Sedan klipps det till någon slags framtidsstad med märklig design. Två personer går och samtalar. De har smycken och välkammat hår. De spelar nog kungligheter av något slag. Jag får känslan av att personerna som ligger bakom denna film vill få fram någon slags blandning av den gamla tecknade tv-serien The Jetsons och valfri random film om gamla kungariken (tänk Troja, Alexander, Kingdom of Heaven, 300 mfl).

När det sedan dyker upp en kille ur en slags teleport direkt ur luften, då vill jag stänga av. Alltså ärligt. Efter inte ens 6 minuter vill jag stänga av. Precis som när man ibland hamnar framför någon usel tv-serie och direkt byter kanal. Xena-Warrior Princess, Stargate SGI och såna serier, där allt bara känns fel fel fel. När unga skådisar är sminkade för att se gamla ut, när killarna pratar hesare och drar uuuuuut på orden för att låta högtidliga eller för att man ska förstå vem den onda är, och när den 'unga, snygga killen' är så oerhört stereotyp att det liksom står stereotyp skrivet i pannan på honom. Men jag har lovat att skriva om filmen så jag kollar vidare.

Detta utspelar sig tydligen inte på jorden, utan någon annanstans i solsystemet (Jupiter kanske?), men sedan klipps det till jorden och man får se några snubbar och en tjej på natten. De har blåa dreadlocks, magnetsköldar, några slags jet-inlines, stealthgear (exakt samma som Predator använder sig av) och annat märkligt. Sedan börjar de surfa runt på husväggarna och skjuta med sina vapen, och det övergår i något slags laserkrig i slowmotion. Det låter högt och jobbigt.

Då slår det mig, detta är ju en barnfilm. Det hade jag ju haft på känn men var inte helt säker. Det förklarar ju den märkliga designen, de blåa dreadlocksen, laservapnen och de överspelade skådisarna....eller!? Har barn verkligen så här dålig smak!? Hade jag när jag var liten gillat detta? Svaret är att jag faktiskt inte vet, kanske. När jag var liten gillade jag ju MacGyver, Star Zinger, Rai grottpojken och Indiana Jones. De är ju filmer och serier som fortfarande är bra. Jag har svårt att se att ungarna som älskar denna film idag kommer göra det när de växer upp, men jag kanske har fel. Det är påkostat som bara den, alla sekvenser är ju 'snyggt gjorda' men gillar barn verkligen detta!? Måste det vara sjukt ful design och löjliga, överspelade skådisar bara för att den är riktad till en yngre publik? Frågorna är helt plötsligt många.

Sedan hoppar filmen mellan jorden och rymden. Meg babblar på om ingenting nere på jorden och kostymnissarna babblar i rymden med människoödlor om någon som heter 'the hunter' och något annat.

Filmen är inte bra. Filmen är inte usel. Jag blir inte arg av att se den. Jag hatar den inte. Jag vill bara inte kolla vidare. Ingenting är intressant.

Sedan ligger Meg helt plötsligt i en läkarstol och så följer mer laserkrig med några små Aliens som är nakna och hoppar runt på väggarna. Återigen är ljudet oerhört högt och skär in i mina öron. När det jobbiga ljudet äntligen tar slut och när laservapnen äntligen tystnar så dyker 'hjälten' upp. Nämligen Channing Tatum himself med bockskägg och alf-öron. Han lyfter upp Meg, tittar henne djupt i ögonen och Meg blir kär.

Channing Tatum är den absolut sämsta skådespelaren jag vet. Jag avskyr allt han är med i och så fort jag ser honom så kryper det i skinnet på mig. Hans onaturliga breda tränings-nacke och små runda hundögon med typ 1 centimeters mellanrum (nu också med eyeliner) får mig att bli arg. Självklart är hans utseende inte hans fel, men eftersom han är en sexsymbol världen över så får jag också dissa honom. Nu, nu avskyr jag denna film. Tack Janne, att du gav mig en högljudd laserkrigs-film med Meg och Channing Tatum att se. Stort tack.

Sean Bean (som annars är en av mina favoriter) dyker upp i en roll. Jag tänker att om han cashade in fett med denna roll så är han förlåten. Han är värd pengarna.

Sedan följer 2 timmars laserkrig med lite meningslöst mellansnack då och då. Förlåt Janne, verkligen förlåt, men jag spelade wordfeud, lagade frukost, kollade Facebook, surfade i största allmänhet, tankade musik och så mycket annat jag bara kunde samtidigt som jag kollade för den här filmen var så oerhört tråkig och meningslös. Och högljudd, oerhört högljudd. Jag blev flera gånger tvungen att ta ur mina lurar och bokstavligt talat vila öronen från laserkriget. Att se denna film på bio måste vara fruktansvärt för hörseln (om man nu inte njuter av höga, skärande laserljud). Filmens story undrar nu kanske någon? Jag har ingen aning om vad den handlade om. Jag såg nämligen filmen utan text och eftersom laserljuden skar sönder mina hörselgångar så kunde jag tyvärr inte uppfatta någon story.

Jupiter Ascending är som en plastig hitlåt på radion där ljudet är upphöjt så mycket som det bara går för att man inte ska missa den. Uselt och vidrigt producerat. Den får 2 miljarder laserkrig av 100000000000000 miljarder möjliga. Tack för ordet.

/AG