Jennifer 8

Jennifer 8 (1992)

Det spöregnar. Lance Henriksen och Adam Garcia står på toppen av ett sopberg utanför en småstad någonstans i USA. En man ligger död i soporna. Självmord. Av en slump hittas en avhuggen kvinnohand bland soporna. Den avhuggna handen visar sig kunna vara kopplad till ett flera år gammalt, olöst fall. En blind, ung och vacker flicka (Uma Thurman) har eventuellt något med fallet att göra? Men varför hittas ingen kropp, och finns det eventuellt fler offer? Frågorna är många.

Det här är en mörk, psykologisk thriller och den fångar mitt intresse direkt. Tempot är långsamt och filmen drivs på av den spännande handlingen och av de intressanta karaktärerna. Det är faktiskt en riktigt läbbig film, och mycket spännande. Musiken i filmen är oerhört stämningsfull och melankolisk och passar in perfekt i filmens mörka, regniga och kalla atmosfär.

Skådespelarna är alla riktigt bra. Med en trio bestående av Adam Garcia, Uma Thurman och Lance Henriksen kan man inte förvänta sig annat. Dessutom med John Malkovich i en biroll. Vilken ensemble!

Regissören Bruce Robinson var en skådespelare på 60 och 70-talet som sedan sadlade om till regissör. Dock har han bara regisserat fyra filmer. Efter Jennifer Eight så tog det 19 år innan han regisserade sin nästa film, nämligen The Rum Diary (2011) med bland andra Johnny Depp. Manuset till Jennifer Eight skrev han tydligen enbart för att få till en Box Office-hit så att han sedan kunde förverkliga andra projekt. Men eftersom Jennifer 8 inte blev någon kommersiell succé blev inga av hans andra projekt av.

Det enastående fotot i filmen står ingen annan än Conrad Hall (1926-2003) för. Han skulle senare vinna Oscars för både American Beauty (1999) och Road to Perdition (2002). I Jennifer Eight lyckas han verkligen få till den där råa känslan som man kunde se i många tidiga 90-talsfilmer och serier. Mörker och ljuseffekter är oerhört snyggt gjorda i ett läckert samspel.

Jag är förvånad över att jag inte har hört talas om denna film tidigare, men är glad över att precis ha sett den. Jag satt (låg) som på nålar ända fram till slutet, som tyvärr var lite av en besvikelse. Tråkigt nog drar filmens sista minut/minuter ner betyget en del. Varför har regissörer i Hollywood så svårt att få till bra och smarta slut? Är det den eviga fighten mellan regissör och filmbolag som spökar gång på gång? Detta är oerhört synd då många filmer mer eller mindre förstörts på grund av det. Som tur är så är inte slutet i denna film riktigt så dåligt, men det kunde ha varit betydligt bättre och gjort filmen mer rättvisa.

Slutbetyget blir ändå högt tack vare den häftiga stämningen och de grymma skådespelarna. 9/10 är mer än välförtjänt. Och hade slutet varit bättre hade filmen fått full pott.

Gillar man spännande, psykologiska thrillers med en hel del klurande så rekommenderar jag verkligen denna film. Två timmar häftig underhållning. Se den!

/AG