Glitter

Glitter (2001)

När Janne Curylo utmanade mig med denna film tänkte jag "Fan också, hur ska jag orka ta mig igenom ett smördrypande vidrigt amerikanskt drama med den överskattade divan Mariah Carey i huvudrollen?" Men ack så fel jag hade..

Filmen är ju helt underbar, och Mariah är en sådan oerhört duktig skådespelerska att.....

..nej jag kan inte ens skämta om det, ingen kommer ändå tro mig. Filmen var faktiskt så oerhört bra och intressant att jag.. somnade ifrån den. Därför kommer nu recensionen en dag för sent. Håll till godo.

Filmen jag nyss sett är alltså Glitter från 2001, med Mariah Carey i huvudrollen och ett gäng andra, kända och mindre kända skådespelare i olika roller. Glitter handlar om en tjej som vill bli sångerska, och så blir hon det. Nej, jag tänker inte berätta mer om storyn för det finns inget mer att berätta, tänk er istället den klyschigaste av de klyschigaste kärlek/musik/dramafilmerna, den här filmen följer alla mönster, ALLA mönster. Den enda skillnaden är, att i den här filmen så hör man Mariahs musik i bakgrunden, i ALLA scener. Och eftersom alla Mariahs låtar låter exakt likadant, så tröttnar man efter ungefär 1 minut in i filmen och det kryper rejält i kroppen efter 30 minuter, 72 minuter, och ändå till slutet, då det först blir en livespelning med Mariah, och sen en till låt direkt efter i eftertexterna!!

Okej, jag kan inte hålla mig, jag berättar lite från filmen ändå. DJ-snubben i filmen heter Dice (ärligt). Skådisen som spelar honom heter Max Beesley, och han är så fruktansvärt usel att han får Mariah att framstå som en Oscarsvinnare. Han snackar med typ fake-Boston dialekt, han är blonderat blond, glider runt med svart tight linne och han tror att han är svart, fast han är whiteboy. Ungefär som Vanilla Ice, men en miljard gånger töntigare, och sämre, och utan att i alla fall vara en känd rappare.

När Dice (namnet alltså, suck) går igenom publiken på en klubb i filmen, och Mariah ser honom komma dansandes, och alla andra på dansgolvet blir blurrade i blå färg (för att man ska förstå att nu blev hon kär) och hon sjunger för honom och han ropar "Wooooooooo" med sin fake-Boston-amerikanska samtidigt som han dansar, då vill jag dö, alternativt stänga av.

Dom blir kära. Kemin mellan Mariah och Dice (fortfarande, namnet ärligt alltså) är så usel att jag inte vet vart jag ska börja. Båda håller på att börja skratta hela tiden, varje scen dom gör mot varann, men inte så att det blir roligt på något sätt, utan det känns bara fel och obehagligt.

När Dice (!!) 30 minuter in i filmen säger "Woooooooooo" för 4e gången, då vill jag stänga av. Och stänga av. Och stänga AV!!!!

Sedan hämtar han upp henne med sin limousine, ger henne en röd ros, beställer champagne på en fin restaurang, och hon frågar honom med sin Mariah-hesa-smöriga röst, "Is thiiiiis a date?" Då vill jag stänga av igen.

När Mariah sedan börjar jobba med filmens "snygging", en mörk kille med flätor, och de står och jobbar på en låt tillsammans och står och halvdansar, nynnar och sjunger med i låten, då spricker fan smörburken och det blir så oerhört vidrigt amerikanskt att jag undrar hur jag stått ut med filmen så länge.

Och glömde jag nämna att Mariah har två tjej-Sidekicks, som ska vara filmens "roliga" inslag. Mmm, dom är verkligen jätteroliga. Verkligen.

Det fanns två ord som jag inte kunde sluta tänka på under hela denna film, det var.. ta slut, ta slut, ta slut. Snälla ta slut.

Glitter får 0,3 karriärsdalande, falsksjungande divor av 10 möjliga.

Tack för utmaningen Janne. Stort tack. Verkligen.

/AG