Emperor

Emperor-Anthems to the Welkin at Dusk (1997)

Emperor är ett norskt black metal band som varit igång sedan 1991. Bandmedlemmarna har var och en en brokig historia med brott och olika fängelsestraff så flera medlemsbyten har genomförts genom åren. Det här blir första gången jag lyssnar igenom en hel platta med Emperor. Tidigare har jag bara hört enskilda spår samt ett par låtar från sångaren Ihsahns solo-plattor.

1. Första spåret är ett mörkt och stämningsfullt intro som utlovar något riktigt tungt.

2. Första riktiga låten drar igång blixtsnabbt. Piskande trummor och ett ruggigt ös från första sekund. Skränigt, skrikigt, hårt och iskallt, precis som jag hade förväntat mig. Melodierna i bakgrunden får mig att tänka på Dimmu Borgir, men det här är snabbare och med mer kaos i musiken. Bakgrundsmelodin får mig att tänka på musiken i olika tv-spel när man ska fly från något under tidspress, en kaotisk melodi. Tänk typ Final Fantasy VI när man måste fly från floating island. Hyfsad låt och hyfsad start på plattan.

3. Det tredje spåret fortsätter precis som spår två. Kaotiska melodier, nästan tralliga, om man nu kan kalla black metal för tralligt. Tema kaos, med spretiga gitarrer som nästan skär i öronen.

4. Fjärde låten heter Ensorcelled by Chaos, och det sammanfattar skivan hittills väldigt bra. Ensorcelled by Chaos betyder ungefär "förtrollad av kaos" och det verkar onekligen vara vad denna skiva handlar om. Det lite komiska är att den här låten är den minst kaotiska låten hittills på skivan. Trots att i stort sett samma bakgrundsriff/melodi har använts i alla låtarna hittills har hastigheten sjunkit lite på denna låt och den låter helt enkelt bättre än de tidigare spåren.

5. Eftersom den här skivan var väldigt svår att hitta att ladda ner tankade jag hem spår för spår på en bra sida på nätet. Tyvärr fick jag här hem en version av denna låt med väldigt dåligt ljud. Låten låter ungefär som de tidigare spåren tycker jag, med lite mer melodier mellan kaospartierna. Jag tycker det är svårt att skilja de olika låtarna åt, och det märks att detta är en skiva man verkligen måste lyssna på om och om igen på för att riktigt få grepp om.

6. The Acclamation of Bonds heter sjätte låten och den fortsätter i samma tema som tidigare. Jag tänker återigen på tv-spel när jag hör denna.

7. Nu kommer skivans längsta spår, över 8 minuter. Bandet smattrar på med instrumenten och öser på samtidigt som sångaren skriker ut texterna, och det låter högt och förmodligen precis som bandet vill låta. Efter ett tag kommer lite körande, och ett ännu mer majestätiskt parti. Låten är återigen inte dålig men den låter så oerhört lika de tidigare spåren på skivan. Lite mer körer på denna dock.

8. Dags för sista låten. Den börjar lugnare, lite mer åt heavy metal-hållet med en drivande melodi utan sång. Instrumental och filmisk avslutning på denna åtta spår långa skiva.

Efter att lyssnat igenom denna skiva vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jag ogillar inte skivan, men jag gillar den inte heller speciellt mycket. Låtarna är alldeles för lika varandra och jag kände aldrig något riktigt driv i musiken. Bandet öser som sagt på för fullt men det fångar inte riktigt mig. För att sammanfatta denna Emperor-platta med två ord skulle jag vilja kalla den för högtidligt kaos.

Bäst: Engagemanget av bandet och att jag är helt säker på att de som gillar denna typ av kaos-metal fullkomligt älskar Emperor.

Sämst: Att låtarna låter så oerhört lika varandra. Även om bandet nu vill ha det så, har jag svårt att se något positivt med detta.

Emperor-Anthems to the Welkin at Dusk får 5 kaotiska gitarrer av 10 möjliga.

/AG