Dead Space (Ps3)

Dead Space (2008)

Dead Space är ett spel till Playstation 3, Xbox samt Windows utgivet 2008 av Electronic Arts. De som utvecklade spelet heter dock EA Redwood Shores och ligger även bakom tex Army of Two. Dead Space är ett skräckspel som utspelar sig i rymden och går under genre-namnet survival-horror.

Från att jag köpte till att jag spelade igenom det tog det ett par år. Men nu har jag på två dagar till slut gått runt det. Lite drygt 14 timmar tog det och här kommer mina intryck.

Från början är perspektivet ganska ovant. Det är inte ett fps utan man ser sig själv, typ halva sig själv, lite åt sidan i bild. Det fungerar men jag kan inte komma på något annat spel som har detta perspektiv. Det är långt ifrån perfektion men det är i alla fall lite originellt. Spelet börjar med en väldigt snygg introsekvens och sedan startar skräcken. Det är en hyfsad start men problemet med de första 3-4 kapitlen (banorna kallas för chapters) är att det är väldigt linjärt. Det är väldigt mycket "följa linje på karta", men när man kollar på kartan kan man inte springa, eller öppna dörrar, vilket gör att man måste stanna upp och kolla kartan hela tiden. Väldigt omständigt och irriterande. Det krävs även två olika knapptryck för att kolla kartan, återigen riktigt dumt programmerat. Jag spelar på normal men ändå är det Save Stations hela tiden. Det känns som man blir daltad med en hel del i början av spelet. Spelkontrollen gör sig dessutom påmind en hel del, kontrollen är stundtals riktigt bra men tyvärr stundtals också riktigt dålig. Så man blir rejält lack och skriker åt spelet när man dör, tack vare kontrollen och inte svårighetsgraden. När man kommer till Chapter 5 kommer dock spelet igång och blir rejält svårt, spänningen ökar dessutom och när Dead Space är bra är det riktigt jävla bra. Synd att det inte håller samma nivå hela tiden.

Fienderna är till exempel ofta väldigt fjantiga som alltid skriker när de dyker upp. Nästan alla fiender ser dessutom ut som en muterad Dhalsim från Street Fighter II, slänger med sina långa armar samtidigt som de brölar med kräkande röst. Och de skriker som sagt så fort de dyker upp, så det är ytterst sällan de smyger på en på ett läskigt sätt. Det känns alldeles för ofta som att man "ska" bli skrämd på ett billigt sätt. "Dyka upp med högt ljud-skräck" är inte direkt vad jag tycker är läskigt. Speciellt inte när det överanvänds som här. Tur att spelet också har långa delar med den mycket mer coola psykologiska skräcken.

Tyvärr lider spelet mycket av allt detta linjära, spara, följa linje, spara, följa linje. Gå dit det sägs, automatiskt slutföra uppdrag. Gå dit. Slutför. Gå dit. Slutför. Följa linje. Spara. Och om och om igen. Hela tiden är det också nåt som är trasigt, som måste fixas. Laga bron, laga conductorn, fixa den, sätt i den grejen där, fixa fixa fixa. Rätt tröttsamt och ensidigt. Det är bara ibland lite annorlunda uppdrag ska utföras, då är det dock både häftigt och kul! Jag jämför ju ofta med det nästan perfekta spelet Metroid Prime, och trots att detta är släppt 6 år efter det spelet så lider det ändå av alla dessa missar. Någon backtracking är det inte heller att tala om, det här spelet är linjärt, och trots att backtracking inte är något som alla gillar, skulle detta spel må bra av lite mer variation då banorna ofta är snyggt uppbyggda.

Spelet har också en väldigt konstig moral. Man kan totalt lemlästa och sparka sönder döda kroppar och slänga runt med likdelar av alla fiender, men man får inte ens skjuta sina egna. Inte ens dom som hänger i taket halvdöda och skriker ut sin smärta. Märkligt val men det verkar vara standard nuförtiden.

Ett annat problem jag har med spelet är huvudpersonen. I exempelvis Metroid spelar man med galaxens kanske coolaste brud, och är dessutom helt ensam. Här är man en stereotyp kille med lite lagom skäggstubb som heter Isaac. Isaac är också en riktig bitch. Han gör hela tiden som alla säger åt honom, han är både megatoffel och totalt lättlurad. Han ska lyds order absolut men han skulle ju kunna visa upp i alla fall lite egen vilja. Han gör dessutom typ alla svåra moment, på uppmaning från de andra töntarna i teamet, medan dem själva är sämst. De är ändå på honom hela tiden och ba "gör det nu Isaac, skynda skynda!!" och han gör snällt vad de säger åt honom spelet igenom.

Gillar: Den ödsliga rymdstämingen. Zero-gravity bitarna är mycket stämningsfulla och spännande. Stundtals är spelet faktiskt en riktig nagelbitare och vissa kapitel är riktigt bra. Grafiken! På ett par ställen när man står och beskådar planeten utanför skeppet tappar jag nästan hakan. Då är det SNYGGT!

Ogillar: Den uttjatade storyn, designen på huvudpersonens dräkt. Isaac ser tyvärr ut som en töntig dykare med blöja. Kartsystemet som tyvärr är sämst ever! Fjantiga fiender och klyschiga karaktärer. För mycket influenser. Trist sista kapitel. Töntig sista boss. Töntigt slut.

Dead Space är som en blandning av spelen Bioshock, Resident Evil och Metroid Prime, och filmerna Event Horizon och första Alien. Monstret från RE3 är med en hel del, och även de halvkassa röstskådespelar-insatserna är intakta, dock är de här ljusår bättre än i Resident Evil-spelen. Min text innehåller en hel del gnäll, men det var sådant jag tänkte på när jag spelade igenom det. Jag måste dock säga, jag gillar verkligen spelet. Det är riktigt bra! Den tunga rymdstämningen tillsammans med grafiken gör detta till ett spel jag verkligen rekommenderar, trots missarna.

Dead Space får 8 coola antigravitations-flygningar av 10 möjliga.

/AG