Avatar

Avatar (2009)

Såg precis filmen Avatar (2009) för säkert 20:e gången i ordningen. Mitt betyg, 10/10, som alltid. Jag ser mycket fram emot uppföljarna, och jag hoppas att James Cameron fortsätter att belysa viktiga miljöfrågor och samtidigt vågar vara ännu mer USA- kritisk.

När jag såg Avatar första gången tänkte jag precis som många andra, att den kändes som en nyinspelning av Pocahontas. Liknande storyline, lite moralkakor här och där och en invävd kärlekshistoria Romeo och Julia- style. Dock med vackra effekter och tillräckligt med spänning så man vill se hur den slutar.

Men någonting fick mig ändå att vilja se om den (det händer ytterst sällan att jag vill se om en film). Andra gången tyckte jag att den kändes mer genomarbetad, jag lade märke till detaljer som jag hade missat vid första visningen.

Jag tror att man kan se Avatar på olika sätt. Man kan se den som lättsam underhållning med en kärlekshistoria.

Men man kan också se den med den allvarliga underton som den faktiskt har. James Cameron säger det aldrig rakt ut, men han hintar (om än väldigt uppenbart) att han egentligen pratar om USA och deras oljestölder och krigsföring i mellanöstern.

Han ger också tittaren chansen att ta till sig alla miljöfrågor som han belyser. Ha respekt för naturen, ha respekt för dina medmänniskor (med- avatarer), ha respekt för djuren. Allt är sammankopplat och allt har en balans, en oerhört viktig balans som man bör respektera.

Människosläktet på planeten Jorden har slutat att respektera den balansen för länge sedan, och det vill James Cameron få fram genom att visa det på det sättet han kan. En film på en annan planet med blå figurer, så att folk ska ta till sig budskapet genom underhållning. Mycket smart i mina ögon.

Inte många andra regissörer med Camerons genomslagskraft har vågat ta ställning i så pass viktiga frågor tidigare. Jag är imponerad.

/AG